Såhär, från onsdag tills idag

Hade en väldigt mogen och jobbig diskussion med mr C i onsdags natt/torsdag morgon. Han berättade att han inte visste om han kunde bli kär igen, och varför han kände så. Han hade ju fattat att jag tycker om honom mer än vad jag kanske borde. Jag blev självklart jätteledsen men insåg snart att det inte berodde mest på vad han sagt. För första gången på länge i mitt liv var det nämligen så att det kändes som att någonting gick riktigt bra, och så skiter det sig. Så det här var liksom det som fick bägaren att rinna över, allt annat bubblade upp och jag bröt ihop. Han var supergullig och försökte trösta, höll om mig tills jag somnade och hade enormt tålamod med att lyssna på mig när jag försökte förklara varför jag blev så ledsen. Han sa att han tycker om att umgås med mig, att jag är en väldigt enkel tjej. Just då bara snurrade miljarder tankar runt i mitt huvud och jag visste varken vad jag kände för honom egentligen eller hur jag vill fortsätta därifrån. Han ville veta och det var så himla frustrerande att inte kunna svara honom. Hur som haver, jag åkte iväg dagen efter för att träffa en kompis vid lunch, sedan hem för att göra mig i ordning och efteråt gå vidare till J. Fick sms av mr C, fortsatte smsa den kvällen. Bestämde att vi skulle plugga på söndagen (vi är båda lika värdelösa på att plugga när vi försöker på egen hand).
Träffade honom när jag var ute med mina kompisar på krogen den lördagen, han påpekade att det vore trevligt med sällskap den natten. Och eftersom vi bestämt att ses dagen efter så plockade jag med mina plugg-böcker redan då. Han fick cp-ryck på mig för att jag sa en dum grej och gjorde en dum grej i sängen. Men vi pratade igenom det så ingen livsavgörande skada skedd.
På söndagen handlade vi, åt, duschade, pluggade, fikade, låg, pluggade, promenerade, låg, lagade mat, åt och såg tv-serier, sen däckade jag av trötthet och mr C nattade mig som om jag varit tre år. Dagen efter låg vi mest i soffan och kramades, pratade en del och jag fortsatte plugga. Jag kom hem strax efter två, alltså nästan ett och ett halvt dygn efter att vi kommit hem till honom.
Det märkligaste är att det känns lite som att jag inte når de där varma småförälskade känslorna som jag trodde att jag hade för honom, som om det ligger ett lock över, även om jag älskar att ligga med honom och mysa med honom i soffan, kramas och kela. Frågan är bara om jag inbillar mig eller inte, vad tycker jag om honom på riktigt?
Fast jag har bestämt mig för att om det blir för jobbigt så avslutar jag det hela, vilket vore tråkigt eftersom han ger mig mitt livs bästa sex, alla kategorier. Vi får se hur det blir helt enkelt.